fakta om könssjukdomar, våga använd kondom!

Kondylom
Utbredning: De flesta som är smittade får inga synliga kondylom. Har man haft oskyddat samlag med fler än två partners är risken mer än 50% att man kommit kontakt med kondylomvirus!

Symptom: Synliga oftast flikiga könsvårtor, som är ljusrosa eller hudfärgade på och omkring könsorganen och/eller ändtarmsöppningen (anus). Man kan också ha platta kondylom, som är mycket svåra att upptäcka. Dessa kan ibland ge besvär med sprickor, rodnad och samlagssmärta. Kvinnan kan ha vårtor i slidan och på livmodertappen, som är svåra att upptäcka. Mannen kan ha kondylom i urinrörsmynningen.

Risker: Vissa kondylomvirus kan hos kvinnor ge cellförändringar på livmodertappen. Man brukar därför ibland ta cytologiprov (cellprov) när man har kondylom.

Alla kvinnor blir kallade för cellprovskontroll hos barnmorskan på vårdcentralen vart tredje år från det år man fyller 23 år (se nedan). Tyvärr uteblir många, speciellt yngre kvinnor, från dessa kontroller. Provet är mycket enkelt och helt smärtfritt att ta. De kondylomvirus som är farligast och oftast ger cellförändringar och på sikt livmoderhalscancer brukar inte visa sig som synliga kondylom och ger alltså inga symptom. Därför är det extra viktigt att alla kvinnor som har haft sexuellt umgänge går på dessa kontroller.

Behandling: Det finns ingen bot mot virussmittan, men många olika bra metoder att behandla könsvårtorna med. Kroppens immunförsvar kommer att bekämpa viruset efter några år. Oftast har kondylomen försvunnit inom 6-9 månader, om man fått behandling. Enstaka nya kondylom brukar komma under denna tid. Podofyllotoxin-lösning (Wartec) kan penslas på under tre dagar morgon och kväll. På STD-mottagningen brukar vi oftast frysbehandla kondylomen med flytande kväve eller ibland bränna bort kondylomen. Platta kondylom brukar man inte behandla eftersom de sällan ger besvär och dessutom inte försvinner lika lätt med behandling.

Ingen behandling får var värre än åkomman!

Wartec finns också som kräm. Sedan 1999 finns det en annan kräm mot kondylom som ibland kan fungera mycket bra (Aldara). Bland annat p.g.a. priset, 1430 kr för 8 veckors behandling, är den inte en första hands behandling av kondylom.

Klamydia
Utbredning: Klamydia är fortfarande den vanligaste bakteriella sexuellt överförda sjukdomen i Sverige. Mellan 1989 och 1995 minskade antalet diagnostiserade fall, men sedan 1996 har antalet klamydiafall ökat och var drygt 33 000 i Sverige 2005. I Örebro län har vi sett en ökning sedan 1998. 2005 hade vi 920 fall av klamydia i Örebro län. Man vet inte orsaken till ökningen, men eftersom ökningen nu varit 10 -15 % årligen i Sverige i över 5 år måste den i första hand bero på förändrat beteende. Troligen skyddar man sig inte med kondom lika ofta vid samlag med ny partner som tidigare. Eftersom klamydia oftast inte ger några besvär kan den snabbt spridas om man inte använder kondom vid samlag. Det är viktigt att testa sig när man haft oskyddat samlag med ny partner!

Symptom: Klamydiainfektionen som alltid är smittsam kan yttra sig på följande sätt:

1. Bakterierna förökar sig snabbt och ger besvär med flytning från urinrörsynningen och/eller slidan och sveda när man kissar. Symptomen kommer 1-3 veckor efter smittotillfället.

2. Bakterierna förökar sig snabbt, men ger ändå endast inga eller obetydliga besvär.

3. Bakterierna förökar sig långsamt, ligger vilande i cellerna, ibland i många år. Man har inga besvär. Ibland händer att de förökar sig snabbare och då ger besvär.

Över hälften av de män, som visar sig ha klamydia har inga symptom och bland kvinnor har över 75% inga besvär!

Risker: Obehandlad klamydiainfektion hos kvinnor kan ge en äggledarinfektion (ofta utan symptom), som i sin tur kan leda till sterilitet eller utomkvedshavandeskap (det befruktade ägget växer fast i äggledaren istället för livmodern). Män kan få en bitestikelinfektion. Både män och kvinnor kan få ledbesvär och en ögoninfektion.

Behandling: Antibiotika i 7 - 10 dagar. Ibland ges ett antibiotikum som engångsdos. Efterkontroll görs alltid efter 4 veckor. Klamydia ingår sedan 1988 i Smittskyddslagen.

HIV
Utbredning: WHO uppskattar att mer än 60 miljoner människor infekterats. 70% av den globala epidemin finns i Afrika söder om Sahara. I Indien, Sydostasien och Kina sker en explosiv ökning för närvarande. Sverige har en relativt låg smittspridning och cirka 400 nya fall rapporteras per år.

Symptom: Hos knappt hälften av alla smittade med HIV-1 uppträder efter 2-3 veckor en akut HIV-infektion med influensaliknande symptom som halsont, feber och ibland hudutslag. För övrigt går sjukdomen utan symptom tills immunförsvaret försvagats så pass att smittoämnen som hos friska individer är helt harmlösa leder till svåra infektioner, ex svamp (candida) och olika herpesvirus. Detta kan ta över 10 år och sjukdomen har då övergått till AIDS (Acquired Immuno Defiency Syndrome).

Behandling: Kombinationsbehandling med tre ibland fyra olika virusmedel har inneburit att även AIDS-sjukas tillstånd förbättras drastiskt och överlevnadstiden förlängts betydligt.

Undersökningar med vaccin pågår men man tror att det kommer dröja flera år innan ett sådant finns tillgängligt på marknaden.

De flesta personer i Sverige med HIV-infektion kontrolleras på infektionskliniker.

Herpes
Utbredning: Vanlig! Några säkra siffror på antalet smittade med underlivsherpes finns inte. Vissa undersökningar har visat att ända upp till 25% av dem som fyllt 30 år är bärare av herpes simplex virus 2. Många har blivit smittade dvs. blivit virusbärare utan att ha haft något herpesskov.

Symptom: Herpes genitalis yttrar sig i vid första insjuknandet som sår på eller intill könsorganen. Det börjar med en kliande fläck som snart börjar svida och få små blåsor. Blåsorna spricker och blir små smärtsamma sår. Lymfkörtlarna i ljumsken brukar ömma och förstoras. Man kan ha ont när man kissar och även ha lite flytningar. Ibland har man feber. Det tar ofta 2-3 veckor innan såren läkt. Viruset drar sig tillbaka längs en nerv till dess rot. En del får bara ett eller få återfall, medan andra kan få mycket tätt återkommande skov. Återfallen brukar inte pågå mer än 5-10 dagar och är oftast lindrigare. Ofta får man en förkänsla i form av ischiasliknande värk eller huvudvärk innan blåsorna kommer. Stress, trötthet, förkylning, uttalad fysisk ansträngning, menstruation och ibland samlag kan vara utlösande orsak till återfall. Har man herpesskov flera gånger per år är det vanligt att man också mellan skoven har "virusläckage" utan att man har symptom. Då kan man vara smittsam.

Risker: Om en gravid kvinna får sitt första herpesskov i samband med förlossning kan barnet få en livshotande infektion. Risken är inte lika stor om modern får återfallsskov eftersom barnet har antikroppar från modern. För att undvika smittorisk för barnet förlöses ibland kvinnan med kejsarsnitt. Barnmorskan bör informeras om du har herpes. En kvinna som blivit gravid och vet att hennes man har en underlivsherpes, men själv aldrig haft besvär bör ta ett blodprov så snart som möjligt för att se om hon har antikroppar mot herpes. Har hon inte detta är hon alltså mottaglig för smitta. Man bör i så fall ha säkert sex, dvs. använda kondom vid samlag under resten av graviditeten och helst avstå från samlag under den sista graviditetsmånaden. Det kan också bli aktuellt med långtidsbehandling med herpesmedicin för mannen under graviditeten.

Behandling: Man kan inte bota herpes, men det finns tabletter som om de ges tidigt vid första insjuknandet (helst inom ett dygn) kan göra detta betydligt lindrigare. Har man täta återfall kan det bli aktuellt med långtidsbehandling med tabletter i förebyggande syfte. Under tiden man äter tabletterna har man inga herpesskov och risken för smittsamhet är liten. Ibland, dock långt ifrån alltid, kan herpessjukdomen bli lindrigare efter en långtidsbehandling. En intensiv forskning bedrivs för att få fram ett bra vaccin mot herpes, men ännu har man tyvärr inte lyckats att tillverka något vaccin som är tillräckligt bra. Vill Du veta mer om herpes kan Du ringa Herpeslinjen 020 - 650 660 eller gå in på http://www.harduherpes.nu.

Gonorré
Utbredning: Sedan 1970, då över 40 000 svenskar hade gonorré har antalet smittade sjunkit dramatiskt, men sedan 1998 har man sett ökning av antalet fall. 1997 rapporterades cirka 240 fall i Sverige och 2005 blev antalet knappt 700. Hälften av alla fall är smittade utomlands, men sedan 1997 har det förekommit "epidemier" även bland unga män och kvinnor i Sverige. I Örebro län har vi haft 8-15 fall de senaste åren.

Symptom: Mannen får i allmänhet en ordentlig urinrörskatarr med vit-gul flytning och sveda när han kissar. Kvinnan får ofta variga flytningar och sveda när hon kissar. Man kan också få lindrig "halsfluss" (om smitta via oralsex). Symptomen kommer oftast 3-5 dagar efter smittotillfället, men kan dröja upp till 3 veckor. En femtedel av männen och hälften av kvinnorna får dock inga symptom alls.

Risker: Äggledareinfektion med risk för senare sterilitet eller utomkvedshavandeskap (dvs. det befruktade ägget växer fast i äggledaren i stället för i livmodern). Män kan få bitestikelinfektion. I sällsynta fall kan gonorré orsaka ledvärk, ögonfluss och blodförgiftning.

Behandling: Det räcker nästan alltid med engångsdos eller några dagars behandling med antibiotika. Ibland kan bakterien vara så motståndskraftig (resistent) att man behöver ge ett antibiotikum som spruta.

Har man stark misstanke om gonorré, men de första proven inte visar på det, brukar man ändå göra en ny undersökning någon vecka senare och då ofta samtidigt ge behandling för säkerhets skull. Fyra veckor efter behandling tas alltid ett kontrollprov (skyldighet enligt Smittskyddslagen).

Mycoplasma Genutalium
Utbredning: Nästa lika vanlig som klamydia.

Symptom: Sveda från urinrör när man kissar. Flytning från urinrör eller slida. De flesta män har symptom men speciellt bland kvinnor har många, precis som vid klamydia, endast lindriga eller inga besvär.

Risker: Man tror att man precis som vid klamydia kan få äggledareinfektion och bitestikelinfektion. Man vet ännu inte om den också kan orsaka sterilitet eller utomkveds­havandeskap.

Behandling: Behandling ges med antibiotikatabletter. Ofta ges samma sort som vid klamydia, men ibland måste man byta antibiotikasort eftersom denna behandling inte alltid fungerar. Därför är det också viktigt att göra en kontroll en månad efter påbörjad behandling för att se att infektionen verkligen försvunnit. Man bör inte ha samlag förrän både partner och man själv ätit upp sin antibiotikakur. Man bör inte ha oskyddat samlag förrän man gjort behandlingskontroll och vet att man är botad. Partnerkontroll: Fast partner skall alltid undersökas och behandlas. Även tidigare partners bör undersökas. Mycoplasma genitalium ingår dock inte i smittskyddslagen.

Syfilis
Utbredning: I Sverige har en ökning setts de senaste åren och 2006 rapporterades 173 fall av tidig sexuellt smittsam syfilis. Betydligt vanligare är det att man genom blodprov upptäcker s.k. sen latent icke sexuellt smittsam syfilis hos personer som invandrat till Sverige.

Symptom: Tidig primär syfilis yttrar sig som ett icke ömmande förhårdnat sår på ex. penis, blygd eller läppar. Detta inträffar 4-10 veckor efter smittotillfället. Samtidigt har man svullnad och lätt ömhet i lymfkörtlar i ljumskar (om sår genitalt). Efter 6-12 veckor kan man sedan eller som första symptom på sjukdomen få ett icke kliande lätt fjällande ljusrött utslag på bål och extremiteter. Typiskt brukar vara utslag i handflator och på fotsulor. Samtidigt kan man ha lätt feber. Man har då sekundär syfilis. Utslagen försvinner och sjukdomen går in i latent fas. Den kan inom något år spontant läka men hos åtminstone 30 % av smittade finns bakterien kvar och kan efter 10-20 år ge besvär som hudutslag, nervsjukdomar av olika slag så väl psykisk sjukdom som neurologiska besvär exempelvis balanssvårigheter. Den kan också angripa hjärta och kärl, men även andra inre organ. Man har då tertiär syfilis.

Många personer som blir smittade med syfilis får inga symptom alls, varken tidigt eller sent i förloppet.

Risker: Fosterskador. Flera år efter smittotillfället kan sjukdomen, om den är obehandlad, ge permanenta ibland dödliga skador på olika organsystem.

Behandling: Behandling med penicillinsprutor är vanligast. Vid penicillinallergi kan annat antibiotikum väljas. Behandlingen sker ibland inneliggande på sjukhus eftersom man vid behandling kan få en kraftig feberreaktion under det första dygnet.

Kommentarer
Postat av: ballloons

yeee right XD

2009-09-12 @ 11:50:27
URL: http://ballloons.blogg.se/
Postat av: matilda - [maatilda.blogg.se]

Okej :D

2009-09-12 @ 12:01:39
URL: http://maatilda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0